Nu var det ett tag sedan jag skrev något här, skärpning!!

Operationen gick bra. Jag var hög som en åsna när jag vaknade och fick veta av sjuksköterskorna att jag pratat i sömnen.... Det var nämligen en kille som låg på uppvaket brevid mej (det var en sådan där skärm emellan). Han hade helt plötsligt (en aning påverkad) frågat vad har hon brevid blivit opererad för,  sjuksköterskan meddelade att de fick hon inte berätta. Men på nå vis uppfattade jag hans fråga å skrek ut "Brosk skador, å du? " Han svara så glatt, korsband. Detta har jag då inget minne what so ever om. När jag sedan öppnade mina blå hade jag en go känsla, jag mådde toppen. En sköterska kom fram å frågade hur jag mådde, jag kunde bara ge tummarna upp å berätta att jag hade det kanoners... Sedan kom läkaren som opererat mej och berättade vad han hade gjort.. jag uppfattade att jag hade en "spricka i knät?" och att jag inte fick spela nån fotboll i år.  5min senare ryckte jag tag i en sköterska, "Dö, va hade han gjort, hade jag en spricka? Hon gav mej ej sne blick och förklarade att doktorn hade plockat ut en massa lösa bitar i knät och även slipat brosket.  (de här men en spricka är fortfarande en olöst gåta..)
Sedan släpptes mor in och frågade en massa frågor, något som jag besvarade med fnitter eftersom jag egentligen inte hade nån aning. Jag var bara lycklig.

Grabben brevid mej hade då börjat kvickna till och fick gå att klä på sig, på vägen tillbaka stannar han mittframför mej och flummar fram "gick inte du på katrinelund? Du känner Sara sjöstedt? Jo sa jag och vi fnittra lite tillsammans.